• När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar.
• När uppstötningarna stör varenda samtal du har.
• Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut.
• Du är nära att skära dig varje gång du ska raka dig nertill och du ser inte längre tårna
• Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
• Det inte längre hjälper att ”smita förbi” folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
• Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp.
• När man rullar runt för att komma upp från soffan.
• När din sambo knyter dina skosnören.
• När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar.
• Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständig.
• När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor.
• När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd.
• När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan.
• När det enda man orkar plocka upp från golvet är en godis som ramlat ner.
• När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig.
• När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan.
• När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga ”kärrningskorna”
• När godisskålen får prioritet före middagen.
• När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan.
• När allt blir tungt.
• När man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på skorna och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiket.
• När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
• När man sitter på golvet i duschen och inte förstår hur man ska komma upp igen
• När ingen annan än du får tillgång till soffan längre.
• När dagens höjdpunkt är Dr. Phil och Date My Mom.
• När Grandiosa blir gourmetmat.
• När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
• När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter
• När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion.
• När du lägger på dig 2 kg vatten efter en vecka och säger ja, ja..
• När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter.
• När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
• Allt är väldigt irriterande…
• När  sambon av ren djävulskap puttar ner dig i soffan och du inte kommer upp igen och han blir sittandes för att se hur det ska gå.
• När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet.
• När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad.
• När mannen din faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig.
• När du har märken på magen för att du inte lyckas låsa dörren utan att träffa magen.
• När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in.
• När du hellre går i fula bomullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar.
• När det tom är jobbigt att sitta i soffan och kolla på TV.
• När du går upp på natten för att kissa passar på att titta på magen vilken sida ”sovsträcken” är på så att du kan lägga dig på andra sidan, för att det är för jobbigt att vända sig liggande.
• När din sambo säger att dina svullna fötter ser ut som hobbernas(sagan om ringen) utan hår då.
  

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen. 

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.